Mer blondiner

Blondinmobbingen är verkligen utbredd. Och intressant. Jag vet att jag är lite sent på det men jag måste dra upp den gamla diskussionen om när Harald Treutiger frågade Lars Leijonborg om han föredrog en middag med Marit Paulsen eller Victoria Silvstedt. Någon av kvällstidningarna gjorde det underbara att ställa frågan till sina läsare på webben: Vem skulle du helst äta middag med - Leijonborg eller Silvstedt?

Själv skulle jag föredra Silvstedt. Leijonborg hör vi ju snacka i tid och otid ändå, och förstå allt intressant som Silvstedt måste ha sett och upplevt. Jag sa det till en av mina dåvarande kollegor, som tittade skeptiskt på mig och sa: "Jag tror inte att dom där har så mycket intressant att säga. Jag skulle mycket hellre äta med Leijonborg." Dom där! Som om blondinerna var en sorts människor. Rasbiologi, någon? Han måste dessutom ha utgått från att Silvstedt rest över hela jorden blundande och med händerna för öronen, utan att ta in några intryck eller reflektera över något. Det tror inte jag.

I år har jag haft förmånen att intervjua både Carolina Gynning och Linda Rosing och få intervjuer har gjort så starkt intryck på mig, de har verkligen vidgat mina vyer. Det låter klyschigt, men: Att möta människor som ytligt sett är väldigt olika en själv är så sjukt bra. Billy säger att jag alltid pratar om världar men det är så viktigt att kliva ur sin egen värld och titta in i någon annans en stund. Jag har också haft fördomar och dragit dem över en kam och allt det där som Anna skriver om här nedanför. Det är nog bland det dummaste jag gjort. Smarta brudar med en enorm överlevnadsförmåga, det är nog det som förenar Gynning och Rosing mest. Och det förakt som omgivningen ständigt möter dem med.

ANJA