För femtio år sedan var det ett evinnerligt tjat om klass. Det var klasskamp, arbetarrörelse och internationell solidaritet. Att klass dominerade så starkt gjorde andra frågor osynliga. Det gamla folkhemmet var de vita männens samhälle.
Idag är det annorlunda. Äntligen finns det plats för oss att snacka kön, sexualitet och etnicitet. Det gör vi hela tiden i Macho och på bloggen. Men vad hände med klassamhället?
Det finns kvar också idag. Men när jag försöker tänka på klass blir det svårt. Vad är klass, idag?
Själv har jag haft en väldigt bred definition av medelklassen, och en väldigt smal definition av under och överklass. Här följer lite exempel på vad som för mig utgör medelklassen:
Lön över 18000 kr i månaden. Läser en bok ibland. Gillar SVT. Dricker kaffe på caféer. Åker utomlands en gång om året. Äger inte någon förmögenhet.
Problemet med min syn på medelklassen (som jag misstänker att jag delar med andra) är att medelklassen blir enorm. Underklassen blir inte lika stor och överklassen (som för mig handlar om att äga förmögenheter) blir mikroskopisk. Och eftersom medelklassen är störst, finns det liten chans att bedriva klasspolitik som gynnar underklassen.
Många vänsterdebattörer (exempelvis Göran Greider) påstår att vi i Sverige har en skev bild av vem som är medelklass. I Sverige tror nästan alla att de är medelklass, oavsett om de är det eller inte, vilket gör det svårt att tala om klass.
Jag ser själv på mig som medelklass, trots att jag varken har akademisk examen, medelklassbakgrund eller ett kontaktnät som skulle göra lätt att få nytt jobb om jag blev med mitt nuvarande. Har jag en skev självuppfattning?
INTI
onsdag, maj 30, 2007
måndag, maj 28, 2007
Linda är inte pophöger
Jag hade helt missat att Linda inte alls gillar att bli kallad pophöger. Så det är ju sjukt olyckligt att jag skrev det som hennes titel i Punkt SE idag. Förlåt Linda
/Anna S
/Anna S
onsdag, maj 23, 2007
Björnbrudar
Detta är sjukt. Djurplågeri är aldrig nice. Men lustigt ändå att kineserna inte alls är lika fast i könsstereotypen att kvinnor är fysiskt svaga. Det sjävklara vore väl att klä björnen i snickarbyxor= Det brukar ju kodas som "manlig fysisk styrka" vad jag vet? Röd klänning brukar kodas "sexig babe". Eller?
Anna S
Anna S
tisdag, maj 22, 2007
Manliga häxor
Nu är jag långt ifrån en expert på det här med det ockulta, men i dagens Metro stod det om en manlig häxa i Älvsjö som till hälften var varg och till hälften hund. Han bestämde sig för att på fyllan försöka mörda sina rumskamrater för att de inte ville supa med honom.
Det är så klart en väldigt hemsk och traumatisk händelse och de inblandade kan inte ha uppskattat det hela, men det är något jag stör mig på. Det är inte att han var till hälften varg och till hälften hund. Nej, det låter helt sunt och normalt i mina öron.
Inte heller stör jag mig på att han ville döda sina rumskompisar.
Jag stör mig på att han hävdade sig vara en manlig häxa.
Vi som följer Seinfeld vet att det inte finns manliga häxor.
Häxor är alltid kvinnor.
Är man en man är man en trollkarl.
Vart är samhället på väg egentligen?
Vad är nästa steg, manliga sjuksköterskor?!
/Mikael Sol
Det är så klart en väldigt hemsk och traumatisk händelse och de inblandade kan inte ha uppskattat det hela, men det är något jag stör mig på. Det är inte att han var till hälften varg och till hälften hund. Nej, det låter helt sunt och normalt i mina öron.
Inte heller stör jag mig på att han ville döda sina rumskompisar.
Jag stör mig på att han hävdade sig vara en manlig häxa.
Vi som följer Seinfeld vet att det inte finns manliga häxor.
Häxor är alltid kvinnor.
Är man en man är man en trollkarl.
Vart är samhället på väg egentligen?
Vad är nästa steg, manliga sjuksköterskor?!
/Mikael Sol
måndag, maj 21, 2007
Lite tjatsex
Här diskuteras fenomenet. Och här med. Och HÄR.
Jag tror verkligen att det ska diskuteras mycket mer. Särskilt eftersom domen om stureplansvåldtäkten gjorde det uppenbart att den enes sex ibland är den andres våldtäkt. Och det räcker inte i lagens mening. Kanske är det dags att ta större ansvar i hemmet?
/Anna S
Jag tror verkligen att det ska diskuteras mycket mer. Särskilt eftersom domen om stureplansvåldtäkten gjorde det uppenbart att den enes sex ibland är den andres våldtäkt. Och det räcker inte i lagens mening. Kanske är det dags att ta större ansvar i hemmet?
/Anna S
torsdag, maj 17, 2007
hej
jag heter aida.
dom här sakerna tycker jag om:
-hund
jag gillar att bara vara. ibland vill jag mer men oftast inte. jag är 27 och oftast glad. gillar att fota...men bara ibland.
om jag har lust. ibland är jag riktigt dålig men det bjuder jag på. man måste inte vara bäst jämt.
det har jag fattat nu efter så många ångest attacker. jag älskar film. det är min största inspiration källa skulle jag tro. jag gillar fiktion.
jag kom på att min största inspiration källa/ musa är nog astrid. hon är det bästa jag vet.
jag vill krympa henne och ha henne i min ficka hela dagarna men det är ju fysiskt omöjligt.
jag triggar henne och hon triggar mig. vi två är egentligen inte bra för varandra men vi måste hänga ändå.
en annan sak som jag gillar är tvångstankar. varför finns dom? vad är de egentligen?
jag heter aida.
dom här sakerna tycker jag om:
-hund
jag gillar att bara vara. ibland vill jag mer men oftast inte. jag är 27 och oftast glad. gillar att fota...men bara ibland.
om jag har lust. ibland är jag riktigt dålig men det bjuder jag på. man måste inte vara bäst jämt.
det har jag fattat nu efter så många ångest attacker. jag älskar film. det är min största inspiration källa skulle jag tro. jag gillar fiktion.
jag kom på att min största inspiration källa/ musa är nog astrid. hon är det bästa jag vet.
jag vill krympa henne och ha henne i min ficka hela dagarna men det är ju fysiskt omöjligt.
jag triggar henne och hon triggar mig. vi två är egentligen inte bra för varandra men vi måste hänga ändå.
en annan sak som jag gillar är tvångstankar. varför finns dom? vad är de egentligen?
Att se ut som en brud
På tal om att känna igen en kvinna på utseendet, här följer en kort diskussion på kontoret. (I bakgrunden hörs en gammal tamburinrasslande progg-feministdänga.):
A: Feministrörelsen hade antagligen lyckats bättre om de haft bättre låtar.
M: Ja de borde anlitat ngn som kan göra riktiga hits.
A: Typ Timbaland.
M: Ja eller han Missy Elliot.
A.S: Men Missy är ju en tjej?
M: Är det? Men jag såg ju videon?
/A.S
A: Feministrörelsen hade antagligen lyckats bättre om de haft bättre låtar.
M: Ja de borde anlitat ngn som kan göra riktiga hits.
A: Typ Timbaland.
M: Ja eller han Missy Elliot.
A.S: Men Missy är ju en tjej?
M: Är det? Men jag såg ju videon?
/A.S
Kvinnor som grupp
Apropå hela diskussionen om ifall det är rätt att kategorisera människor och lägga in dem i fack... Här är en skön diskussion om att prata om kvinnor som grupp.
Macho delar in i grupperna kvinnor och män i statistiken. Vi har valt att gå på vår subjektiva uppfattning av utseende och namn för att bestämma kön. Inte helt omöjligt att vi skriver ut en person som man fast hen uppfattar sig som kvinna.
Men det säger inte emot att jag ser alla kvinnor och män som individer. Jag blir hellre sedd som individen Anna än som del av gruppen kvinna. Iallafall om det betyder att jag ska få förväntingar på mig att läggas in i gruppen kvinna.
Men jag vet ju att jag blir sedd som brud på gott och ont. Det är en erfarenhet som jag kan ha gemensamt med andra brudar. Och då är vi kanske en grupp på det sättet. Men isåfall bara för att vi blir behandlade som det i vardag, på jobbet, sjukhuset, rättsalen etc. Alltså i livet inte i statistiken.
Statistiken är ngt helt annat som går ut på att hålla koll på att Machos redaktion och produkt inte blir homogen. Just på grund av att så många arbetsplatser (inklusive redaktioner) är homogena, med antingen en majoritet av killar eller tjejer.
En gång i tiden hörde jag en helt sjuk dokumentär om Expressen på 70 talet (tror jag) den finns säkert att googla fram ngnstans. Det handlade om att vara ensam kvinna på en mansdominerad redaktion. En scen är helt bisarr (det är ngt i denna stilen):
En tjej har vunnit en skidtävling e.dyl och red.chefen + alla anställda tycker att den lämpligaste bilden att använda är en när vinnartjejen är halvnaken. Och inte den när hon håller i medaljen.
Den enda tjejen på redaktionen är också den enda som reagerar på att bildvalet är märkligt men blir nedröstad.
Alltså faran med hegemonitet är: För mycket likheter i erfarenheter och referensrum vilket leder till minskad dynamik och sämre produkt. Stagnation!!
/A.S
Macho delar in i grupperna kvinnor och män i statistiken. Vi har valt att gå på vår subjektiva uppfattning av utseende och namn för att bestämma kön. Inte helt omöjligt att vi skriver ut en person som man fast hen uppfattar sig som kvinna.
Men det säger inte emot att jag ser alla kvinnor och män som individer. Jag blir hellre sedd som individen Anna än som del av gruppen kvinna. Iallafall om det betyder att jag ska få förväntingar på mig att läggas in i gruppen kvinna.
Men jag vet ju att jag blir sedd som brud på gott och ont. Det är en erfarenhet som jag kan ha gemensamt med andra brudar. Och då är vi kanske en grupp på det sättet. Men isåfall bara för att vi blir behandlade som det i vardag, på jobbet, sjukhuset, rättsalen etc. Alltså i livet inte i statistiken.
Statistiken är ngt helt annat som går ut på att hålla koll på att Machos redaktion och produkt inte blir homogen. Just på grund av att så många arbetsplatser (inklusive redaktioner) är homogena, med antingen en majoritet av killar eller tjejer.
En gång i tiden hörde jag en helt sjuk dokumentär om Expressen på 70 talet (tror jag) den finns säkert att googla fram ngnstans. Det handlade om att vara ensam kvinna på en mansdominerad redaktion. En scen är helt bisarr (det är ngt i denna stilen):
En tjej har vunnit en skidtävling e.dyl och red.chefen + alla anställda tycker att den lämpligaste bilden att använda är en när vinnartjejen är halvnaken. Och inte den när hon håller i medaljen.
Den enda tjejen på redaktionen är också den enda som reagerar på att bildvalet är märkligt men blir nedröstad.
Alltså faran med hegemonitet är: För mycket likheter i erfarenheter och referensrum vilket leder till minskad dynamik och sämre produkt. Stagnation!!
/A.S
Åsa
Hej hopp, här kommer min presentation, bättre sent än aldrig. Jag heter Åsa är 27 år och jobbar för fullt med att bygga upp en karriär som frilansjournalist. Gick ut journalistik- och multimediaprogrammet på Södertörns högskola i vintras. Är såklart mycket glad över att vara en av Machos skribenter. Jag är mamma till en treåring, det är en del av min identitet, men jag brinner för att mammor ska få ha delar av sina identiteter ifred, det vill säga vara mer än bara mammor, precis som pappor i alla tider kunnat ha ett liv vid sidan om sitt föräldraskap utan att någon kollar snett på dem för det. Är trött på att kärnfamiljer ur övre medelklassen fått patent på föräldraskap i medierna, mina texter till Macho kommer att visa upp en annan sida.
Är ursprungligen söderböna men numera hägerstensbo (det är hit alla lebbar och proggare flyttar, apropå Fotinis efterlysning) Känner feta aggressioner mot alla som röstade på alliansen, speciellt nu när socialbidrag och arbetsförnedring kan bli min verklighet vilken dag som helst. Gillar: alla som kämpar för att bryta maktövertaget som de rika, vita, till synes heterosexuella gubbarna/grabbarna oförtjänt besitter. Gillar även att dansa och dricka sprit i goda vänners lag, men det är tyvärr allt för sällan jag kan ägna mig åt detta.
onsdag, maj 16, 2007
Bristen på kvinnliga formgivare
Jag läser till en kandidatexamen i reklam och grafisk form. Vi har väldigt många föreläsningar, och vad som slagit mig är att det rätt ofta är män som får föreläsa om grafisk form och reklam, medans kvinnor får föreläsa om illustration.
Inte nog med detta. När det väl föreläses om olika formgivare är det i princip aldrig några kvinnor som tas upp.
Historiskt så har grafisk formgivning varit ett mansdominerat yrke, men någon kvinna borde väl finnas?
Jag tog upp det här med en föreläsare en gång. Han föreläste förvisso om film, men han pratade bara om filmskapare som är män. Jag frågade honom rakt ut varför han inte tog upp någon kvinnlig filmskapare. Det blev en pinsam tystnad i lokalen. Folk blev nervösa. Nu är den provokative Micke Sol igång igen, tänkte de.
Föreläsaren svarade, "Det där har jag inte tänkt på. Jag förstår nog inte riktigt varför jag skulle göra det. Jag vill bara prata om de bästa, oavsett kön."
Hedersvärt kanske, och logiskt, men samtidigt säger han alltså att det inte finns några kvinnor i filmvärlden som tillhör de bästa.
Jag pratade med en lärare om att vi sällan får se något av formgivare som är kvinnor.
Han svarade, "Ja, har du ett sånt särintresse så får du väl googla om det på din fritid. Vi kan inte lära ut allt här."
Särintresse my ass. Alla grafiska formgivare jag känner till, känner jag till just för att jag hört talas om dem på föreläsningar och i andra skolsammanhang. Det är inte så att jag suttit och googlat fram de här männen.
Om det är någonstans man borde tänka på genus så är det på skolorna, annars går det ytterligare ut en årskurs med elever som för vidare traditionen att bara tala om män som formgivare, och flera av oss återkommer själva som lärare till skolan i framtiden och lär ut samma saker.
Det här är lite rubbat med tanke på att det ändå är en rätt hög andel tjejer som pluggar på designutbildningarna, och jag tror att för att de ska bli fler behöver de kvinnliga förebilder.
/Mikael Sol, praktikant
Inte nog med detta. När det väl föreläses om olika formgivare är det i princip aldrig några kvinnor som tas upp.
Historiskt så har grafisk formgivning varit ett mansdominerat yrke, men någon kvinna borde väl finnas?
Jag tog upp det här med en föreläsare en gång. Han föreläste förvisso om film, men han pratade bara om filmskapare som är män. Jag frågade honom rakt ut varför han inte tog upp någon kvinnlig filmskapare. Det blev en pinsam tystnad i lokalen. Folk blev nervösa. Nu är den provokative Micke Sol igång igen, tänkte de.
Föreläsaren svarade, "Det där har jag inte tänkt på. Jag förstår nog inte riktigt varför jag skulle göra det. Jag vill bara prata om de bästa, oavsett kön."
Hedersvärt kanske, och logiskt, men samtidigt säger han alltså att det inte finns några kvinnor i filmvärlden som tillhör de bästa.
Jag pratade med en lärare om att vi sällan får se något av formgivare som är kvinnor.
Han svarade, "Ja, har du ett sånt särintresse så får du väl googla om det på din fritid. Vi kan inte lära ut allt här."
Särintresse my ass. Alla grafiska formgivare jag känner till, känner jag till just för att jag hört talas om dem på föreläsningar och i andra skolsammanhang. Det är inte så att jag suttit och googlat fram de här männen.
Om det är någonstans man borde tänka på genus så är det på skolorna, annars går det ytterligare ut en årskurs med elever som för vidare traditionen att bara tala om män som formgivare, och flera av oss återkommer själva som lärare till skolan i framtiden och lär ut samma saker.
Det här är lite rubbat med tanke på att det ändå är en rätt hög andel tjejer som pluggar på designutbildningarna, och jag tror att för att de ska bli fler behöver de kvinnliga förebilder.
/Mikael Sol, praktikant
Potentiella våldtäktsmän
Goesta har skrivit så himla bra på det ljuva livet apropå Stureplansvåldtäkten. Ni måste läsa. Kommentarerna är också intressanta.
Jag vet att det är sent, men det är så bra
/Anna S
Jag vet att det är sent, men det är så bra
/Anna S
tisdag, maj 15, 2007
Dagens genus.
Eller dagens biologist snarare. I Metro idag står en notis om att intelligensen har drivits fram av honor hos aporna. Hannarna har lagt mest krut på att bygga upp aggressiviteten. Hos arter där många honor lever tillsammans har ngt som heter neocortex växt sig stor. Det rä den delen av hjärnan som styr den mentala förmågan, intelligensen.
Så kan det såklart vara, eller så är det bara så att smarta aphonor hänger ihop.
Jag fick ett mail idag angående vår artikel/intervju av JK Göran Lambertz igår. JK är rätt säker på att mäns överrepresentation i brotts-statistiken ärpå grund av deras gener. Kriminiella gener så att säga. Mailet kom iaf från en trevlig förskolelärare. Det börjar såhär:
"Brukar läsa macho och tycker att ni gör ett jättebra jobb. Min fråga gäller intervjun med justitiekanslern Göran Lambertz.Det finns både fördelar och nackdelar med att låta åsikter som hans fortsätta att få utrymme i media.
Tyvärr så har denna man en otroligt stereotyp uppfattning om hur flickor/kvinnor och pojkar/män ÄR.
Dessa uttalanden och åsikter utgår ifrån en förutfattad mening om att det inte finns olikheter i gruppen flickor likaväl som i gruppen pojkar."
Det kan tyckas konstigt att JK får stå oemotsagd i artikeln (förutom att jag ber honom förklara vad han menar). För mig är det viktigt att behandla alla de vi intervjuar med respekt och att de ska få säga sin mening. Vare sig de är queerteoretiker, biologister eller anarkafeminister.
Sen tycker jag att det är intressant att just JK tänker så om mäns brottslighet. Men samtidigt är det inte min uppgift att tvinga in folk i hur de ska tänka. Jag hade kunnat vinkla det annorlunda som att han var konstig tex. Men det är oetiskt.
Och jag tror verkligen på att alla aspekter måste höras för att genus-diskussionen ska ha ngt syfte. Men visst är det värt att diskutera hur saker framställs i Macho och vilka som får synas.
Min tanke med Punkt SE-uppslaget är mest att ta tempen på var samhället är just nu. Och då ska gen-läran med. Även om jag personligen tror mer på socialt arv. Jag vet inte om alla i min redaktion tror som jag. Det vore bara kul om det fanns en riktig biologist. Biologist i sig är ett ord att diskutera. För mig känns det som att man kan bevisa vad som helst med lite biologism.
/Anna
Så kan det såklart vara, eller så är det bara så att smarta aphonor hänger ihop.
Jag fick ett mail idag angående vår artikel/intervju av JK Göran Lambertz igår. JK är rätt säker på att mäns överrepresentation i brotts-statistiken ärpå grund av deras gener. Kriminiella gener så att säga. Mailet kom iaf från en trevlig förskolelärare. Det börjar såhär:
"Brukar läsa macho och tycker att ni gör ett jättebra jobb. Min fråga gäller intervjun med justitiekanslern Göran Lambertz.Det finns både fördelar och nackdelar med att låta åsikter som hans fortsätta att få utrymme i media.
Tyvärr så har denna man en otroligt stereotyp uppfattning om hur flickor/kvinnor och pojkar/män ÄR.
Dessa uttalanden och åsikter utgår ifrån en förutfattad mening om att det inte finns olikheter i gruppen flickor likaväl som i gruppen pojkar."
Det kan tyckas konstigt att JK får stå oemotsagd i artikeln (förutom att jag ber honom förklara vad han menar). För mig är det viktigt att behandla alla de vi intervjuar med respekt och att de ska få säga sin mening. Vare sig de är queerteoretiker, biologister eller anarkafeminister.
Sen tycker jag att det är intressant att just JK tänker så om mäns brottslighet. Men samtidigt är det inte min uppgift att tvinga in folk i hur de ska tänka. Jag hade kunnat vinkla det annorlunda som att han var konstig tex. Men det är oetiskt.
Och jag tror verkligen på att alla aspekter måste höras för att genus-diskussionen ska ha ngt syfte. Men visst är det värt att diskutera hur saker framställs i Macho och vilka som får synas.
Min tanke med Punkt SE-uppslaget är mest att ta tempen på var samhället är just nu. Och då ska gen-läran med. Även om jag personligen tror mer på socialt arv. Jag vet inte om alla i min redaktion tror som jag. Det vore bara kul om det fanns en riktig biologist. Biologist i sig är ett ord att diskutera. För mig känns det som att man kan bevisa vad som helst med lite biologism.
/Anna
måndag, maj 14, 2007
Vi var först med tjatsex!
Idag skriver Metro om tjatsex. Vi skrev om det för redan ett år sedan. Läs hela numret det är sjukt aktuellt nu i våldtäktsdebatt-tider. Och det är fler som snappat upp ordet. Tjatsex kan nog inte diskuteras tillräckligt.
Får man tjata på sin partner och isåfall hur mycket. Var går gränsen till "våldtäkt inom nära relationer" Eller är det två helt olika saker?
/Anna
Får man tjata på sin partner och isåfall hur mycket. Var går gränsen till "våldtäkt inom nära relationer" Eller är det två helt olika saker?
/Anna
Statistiken
Vi har blivit granskade av flera högskolestudenter som gjort C-uppsats, och vi har också granskat oss själva. Vid vår senaste storgranskning i höstas (utförd av vår egen Anja Gatu som jobbar på Sydsvenskan nu) räknade vi av hur mycket olika samhällsgrupper syntes.
För att kunna göra en sådan undersökning krävs såklart vissa ramar. Här kommer de:
Blatte i text: En person som inte har ett "klassiskt" svenskt efternamn har intervjuats.
Blatte på bild: En person som ser ut att ha rötter i annan etnicitet än den "klassiskt" svenska syns på bild.
Blatte i produktionen, t.ex. foto eller text: En person som inte har ett "klassiskt" svenskt efternamn finns som byline.
Svenne i text: En person med "klassiskt" svenskt efternamn har intervjuats.
Svenne på bild: En person som ser ut att ha alla sina rötter den "klassiskt" svenska etniciteten.
Svenne i produktionen, t.ex. foto eller text: En person med "klassiskt" svenskt efternamn finns som byline.
Sen är det homosarna. Hur mycket syns homosar i text, bild och produktion? Vi har valt att dela upp i "Heterosexuell" eller "Öppet homo/bi". Först tänkte vi "Homo/bi" men är det inte öppet så har vi inte rätt att outa någon.
Och de som inte är öppna hamnar tyvärr i Heterofacket. För vi kan såklart inte bara räknas homos utan i sann jämställd anda även räkna heteros. Och i verkligheten är det ju också så att de som inte säger ngt annat antas vara hetero.
Vi tyckte det var så intressant och nyttigt för oss att vi bestämde oss för att granska varje nummer direkt, och publicera resultaten för läsarnas skull så att de kan ha koll på hur vi jobbar.
Syftet med statistiken är att vi ska hålla kolla på oss själva hur mycket mångfald vi har i text, bild och produktion. Syftet med att ha mångfald är att Macho blir en bättre produkt eftersom vi får fler infallsvinklar och fler människor har då möjlighet att relatera. Syftet med att publicera statistiken är att låta läsarna ta del av hur vi arbetar.
Sen en rad om det "klassiskt" svenska utseendet. Självklart är det en myt. Men man kan utgå ifrån att det finns ett normativt utseende. Hel och ren och ljushyad. Jag skulle kalla det ett svenne-utseende och det är precis det vi gör i statistiken. Inget ont menat med det.
Det finns massa konstiga exempel på folk med blattenamn som inte ens bott i Sverige som ändå räknats som svennar på bild. Och sist jag frågade Aida så kände hon sig som en svennebanan.
Har diskuterat statistikens vara och ve via mail idag och fick detta fina svar: Statistik utan möjlighet att kategorisera är svår, om inte omöjlig. Och läsarna bildar sig ju en uppfattning utifrån vad de ser. De ser ett namn de inte uppfattar som traditionellt svenskt, Aida, och då är det uppfattningen som bildas utifrån det som är intressant. Sen kan vi såklart inte mäta folks uppfattningar, utan måste generalisera på något sätt.
/Anna
söndag, maj 13, 2007
blatteflata
Precis lika soft som att inte veta vem som är blatte, är det att inte veta vem som är homo och hetero. Enligt mig. Det gör att allt och inget är möjligt. Skämtar man om greker ska man kunna förklara sig om nån känner sig kränkt. Hånar man flator ska man vara beredd på att få en smäll... skämt åsido. För inget är som man tror och det är det enda som är någorlunda sant. Ungefär så sa en grek en gång i tiden. Om han var homo vet jag inte. Men jag tror det.
Fotini
Fotini
Blatte enligt Inti
Vi lever i ett samhälle som skiljer på människor och människor. Bl.a. ens hudfärg, namn och födelseort påverkar ifall man blir orättvist behandlad av rättsväsendet, får svårare att komma till en arbetsintervju, eller tillåts vistas inom Sveriges gränser.
För att kunna diskutera den typen av frågor behövs ett brett ord. Invandrare, släktingar till invandrare, adopterade, mörkhyade, personer som talar förortssvenska, flyktingar, muslimer, och många fler ska kunna rymmas i ordet. Samtidigt ska ordet vara luddigt. Situationen, personerna i ens omgivning och deras tolkning av en och inte minst man själv avgör ju i vilken position man hamnar.
Blatte har blivit DET ordet som samlar upp många olika människor. Inte minst på grund av tidningen Gringos reclaimande av ordet.
INTI
ps. så här knepigt hade jag aldrig uttryckt mig om jag inte var bakfull. ds.
För att kunna diskutera den typen av frågor behövs ett brett ord. Invandrare, släktingar till invandrare, adopterade, mörkhyade, personer som talar förortssvenska, flyktingar, muslimer, och många fler ska kunna rymmas i ordet. Samtidigt ska ordet vara luddigt. Situationen, personerna i ens omgivning och deras tolkning av en och inte minst man själv avgör ju i vilken position man hamnar.
Blatte har blivit DET ordet som samlar upp många olika människor. Inte minst på grund av tidningen Gringos reclaimande av ordet.
INTI
ps. så här knepigt hade jag aldrig uttryckt mig om jag inte var bakfull. ds.
fredag, maj 11, 2007
alva
man kanske måste engagera sig lite för att kunna läsa texten. eller ta på sig läsgaslögon (eller bara klicka på den så allt blir lite större).
/alva
Jenny
Shouf, shouf – kolla, kolla, en svennebrud som hajar arabiska. Sist ut behöver jag förhoppningsvis inte oroa mig för att reduceras till ”duktig svennebrud”. Jag avskyr generaliseringar i största allmänhet, och i mitt fall vore denna extremt missvisande. Även om jag är jävligt duktig – på det jag gör. Samhällsvetare och journalist. - artiklar, krönikor, PR-uppdrag, översättningar – och poet. Socialrealist i allt.
15 år i övremedelklass-område, mor vid 17 och nu 15 år i min älskade förort. Västerort –165!
Jag rör mig obehindrat i alla miljöer och är efter min livs-resa är jag ganska klasslös – även om jag älskar att prata om klass, det kommer bli en del om det. Liksom om att vara mamma till en tonåring och inte ens fyllda 30, multikultiliv, förort, kvinnlig gemenskap och att våga sticka ut.
Prinsessan – mama loves you.
Abour-Gab – det blir som det blir.
Macho-Jenny
The Intern
Jag heter Mikael Sol och är Machos praktikant i 3 veckor. Idag har jag varit här i en vecka och det har varit väldigt trevligt.
Jag tror att jag räknas som svenne och arbetarklass. Jag är uppvuxen i Vårby Gård och Alby, som är två förorter till Stockholm.
När jag inte är praktikant så går jag andra året på Beckmans Designhögskola, reklam och grafisk form och så är jag redaktör för nätserietidningen babian.se.
Gällande genus så bodde jag i kollektiv med fem vänsterveganfeminist-tjejer i lite mer än 2 år.
"Solidaritet" är mitt sexigaste ord.
Just ja, jag är 26 år och samlar på Lego. Jag har gett upp att bli vuxen.
torsdag, maj 10, 2007
Blatte enligt Anna
Jag tänkte lägga kvällen på att få ordning på lite frågor som dök upp i kommentarerna i och med att redaktionen presenterade sig. Här är första inlägget, det ska handla om ordet blatte. Det här är egentligen inte Machos diskussion, det är Gringos. Även om Macho använder ordet blatte i statistiken för varje nummer. Macho har ingen agenda om att höja statusar hit och dit. Macho är till för att föra en diskussion om genus och jämställdhet, alltså inte om ordet blatte. Och efter det här inlägget ser jag helst att blatte-diskussionen på Macho är över. Om inte Inti eller ngn annan Macho har ngt att tillägga såklart.
Om ordet blatte: Det är kanske inte det ultimata ordet, jag vet att vissa har problem med det. Men jag ser inget bättre alternativ. För mig ryms både "blatte" och "svenne" under begreppet "svensk", eller världsmedborgare om du så vill.
Andra ord som jag absolut inte kan använda:
Invandrare: Låter inte som en svensk för mig. Jag fattar inte varför det ska betonas att ngn kommit till Sverige utifrån. Hur länge ska man gå, så att säga. Enligt SCB räknas en person som invandrare under sitt första år i Sverige. Sen är man svensk med utländsk bakgrund. Det finns inget som heter "andra generationens invandrare". Det heter "Svensk med utländsk bakgrund" om båda föräldrarna är födda i annat land än Sverige. Om den ena föräldern är född i Sverige är ungen "Svensk med svensk bakgrund"
Utlänning: Utlänningarna är de som bor "utomlands" inte i Sverige.
Nysvensk: Vem är "nyast"? Jag vet isåfall nysvenskar som kom hit innan jag föddes.
Då säger jag hellre blatte om jag måste definiera. Alla på Machoredaktionen står inte bakom begreppen "blatte" och "svenne". Så lämna dem ifred när ni ser dem på stan.
Blatte är väl traditionellt använt för någon som ser ut att ha "annan etnisk bakgrund än svensk". Och det är så jag brukar använda B-ordet. Jag vet i alla fall att jag blir behandlad och har förväntningar på mig som både "svenne" och "tjej", bland annat. Därför utgår jag ifrån att det finns förväntningar på de som ser ut som "blattar" och i det avseendet tycker jag att ordet är nödvändigt. Om alla var "färgblinda" så skulle ordet blatte inte behövas. Men tror ngn på riktigt att det är så?
/Anna
Hej Alla!
Shit vilken fin krönika Åsa Linde skrev i måndagens Macho. Så känner jag också inför min baby!
Min bild är tagen i Chiles öken och sykonet i magen är också med. Nu är det bara åtta veckor kvar... Det känns!
Jag är Fotini, 26 år och vänjer just nu in min ettåring på dagiset med genusinriktning. Annars pluggar jag till journalist eller gymnasielärare (har inte behövt välja inriktning än) och skriver för Gringo bl. a.
Har nyss flyttat tillbaka till mina hemkvarter på söder och känner mig inte alls särskilt hemma längre. Tur att hela familjen och några polare fortfarande hänger kvar, men var är alla proggare, blattar och lebbar?
(Mitt första blogginlägg någonsin. Jag är halvnöjd.)
Fotini
onsdag, maj 09, 2007
Linda Backman
Jag har hängt med Macho från begynnelsen. Jag heter Linda, är 20 bast och gillar godis och genus. Jag pluggar till psykolog på stockholms universitet och jobbar annars med att skriva och fixa projekt till Världens bästa macho.
Jag träffade Anna Svensson en sen (tidig?) midsommarnatt på legendariska metropolis för två år sedan.
Började skriva om jämställdhet efter gymnasiet eftersom jag tyckte att man kunde se ut såhär:
och fortfarande vara den mest radikala feministen i stan
Sen tyckte jag att det var alldeles för få såna här som syntes i debatten
(det där är jag)
Framförallt sökte jag en ny vinkel på relevanta ämnen. Jag tyckte att genusdebatten drabbats av en akademisk sjuka där vissa åsikter om typ prostitution, hushållsnära tjänster och tjatsex blev bannlysta utan diskussion. Jag ville ha en feministisk debatt utan ett formulär 1A på vad som är bra eller anus.
Snabbisar:
Favoritreportage: snällsex/tjatsex i Macho nr 5
Mest utskällda: När jag ofrivilligt "kom ut" som pophöger i expressen
Roligast att intervjua: bratsen till kommande subkulturgranskning
Drömreportage: leva som kille/blatte en helg
Bästa:
blogg: isobelsverkstad.blogspot.com
blok: kommande bloggboken om phonephuckers bravader
affär: Judiths secondhand
bageri: Valhallavägens
outfit: pinuppa
Jag träffade Anna Svensson en sen (tidig?) midsommarnatt på legendariska metropolis för två år sedan.
Började skriva om jämställdhet efter gymnasiet eftersom jag tyckte att man kunde se ut såhär:
och fortfarande vara den mest radikala feministen i stan
Sen tyckte jag att det var alldeles för få såna här som syntes i debatten
(det där är jag)
Framförallt sökte jag en ny vinkel på relevanta ämnen. Jag tyckte att genusdebatten drabbats av en akademisk sjuka där vissa åsikter om typ prostitution, hushållsnära tjänster och tjatsex blev bannlysta utan diskussion. Jag ville ha en feministisk debatt utan ett formulär 1A på vad som är bra eller anus.
Snabbisar:
Favoritreportage: snällsex/tjatsex i Macho nr 5
Mest utskällda: När jag ofrivilligt "kom ut" som pophöger i expressen
Roligast att intervjua: bratsen till kommande subkulturgranskning
Drömreportage: leva som kille/blatte en helg
Bästa:
blogg: isobelsverkstad.blogspot.com
blok: kommande bloggboken om phonephuckers bravader
affär: Judiths secondhand
bageri: Valhallavägens
outfit: pinuppa
tisdag, maj 08, 2007
Tre nyanser av Inti
Jag heter Inti och är den andra redaktörshjärnhalvan på den här tidningen. Jag hade nog inte orkat starta igång Macho om inte Anna var med på tåget. Hon är både smart och stark. Drivkraft till att arbeta hittar jag i min olyckliga uppväxt. Jag vill inte att nån ska ha det som jag haft det, och därför vill jag förändra samhället. Jag har flera identiteter och flera sidor av min personlighet. Man kan säga att jag är en hel uppsättning Spice Girls, i en och samma person. Här kommer några av dem:
HOMO-INTI:
Homo-Inti gillar pride och att dra bögskämt. Han fyller gärna sidorna med hbt-journalistik och journalistik och sånt som rör barnavling (sex, adoptioner och insemination). Homo-Inti är kär i Daniel Radcliffe och skulle gärna lägga in en samlingsposter i Macho-magasinet på Daniel i bar överkropp. Men han vet att Anna inte vill, så han håller tyst med det.
KILL-INTI:
Kill-Inti tycker att det är kul med killar inom feminismen. Han peppar för att vi ska demonstrera på Second Life och gillar artiklar om abortpappor och om tevespel. Kill-Inti är trött på att få höra att han inte är maskulin. Det är den där jävla homo-intis fel.
BLATTE-INTI:
Blatte-Inti är en riktig förortspatriot. Han ogillar rasister och blir arg på mainstream-media för att de hela tiden skapar stereotyper om blattar och förorten. Av alla intisar är det framför allt blatte-inti som folk blir sura på. Han har blivit offentligt utskälld av till exempel Mauricio Rojas och Ebba-Witt Brattström. Ibland blir han avundsjuk på homo-inti som alla tycker är så jäkla söt.
INTI
HOMO-INTI:
Homo-Inti gillar pride och att dra bögskämt. Han fyller gärna sidorna med hbt-journalistik och journalistik och sånt som rör barnavling (sex, adoptioner och insemination). Homo-Inti är kär i Daniel Radcliffe och skulle gärna lägga in en samlingsposter i Macho-magasinet på Daniel i bar överkropp. Men han vet att Anna inte vill, så han håller tyst med det.
KILL-INTI:
Kill-Inti tycker att det är kul med killar inom feminismen. Han peppar för att vi ska demonstrera på Second Life och gillar artiklar om abortpappor och om tevespel. Kill-Inti är trött på att få höra att han inte är maskulin. Det är den där jävla homo-intis fel.
BLATTE-INTI:
Blatte-Inti är en riktig förortspatriot. Han ogillar rasister och blir arg på mainstream-media för att de hela tiden skapar stereotyper om blattar och förorten. Av alla intisar är det framför allt blatte-inti som folk blir sura på. Han har blivit offentligt utskälld av till exempel Mauricio Rojas och Ebba-Witt Brattström. Ibland blir han avundsjuk på homo-inti som alla tycker är så jäkla söt.
INTI
Anna Svensson
Kom precis på att de flesta antagligen inte har ngn aning om vem jag är heller. Så här kommer en kortis:
Jag är 25 år och om någon månad är jag sambo i Malmö. Jag har aldrig pluggat genus. Jag jobbade som sen servitris, kock, sen köksbiträde och sen kock igen innan jag gav mig på journalistiken. Jag gick Poppius grundkurs och sen började jag frilansa och småjobba för Gringo. (Jag och Z har gått i samma grundskola)
Sen kom Macho som är min baby för ungefär ett år sedan. Jag började på Gringo för att jag ville göra Macho. De hade tänkt på att göra en Jämställdhetstidning och då blev det ju logiskt att jag tog den pucken. Tillsammans med Inti Chavez Perez såklart. Vi utvecklade Machotanken tillsammans. I den ingår väldigt mycket frihet för individen, försök till förståelse och att aldrig se en människa som ett offer. Och såklart att det är nyttigt kunna skoja lite ibland.
Och anledningen till att jag ville göra Macho var bland annat att jag blev våldtagen och det gav mig en sån satans tankeställare. Det kommer fortfarande tankeställare om det. Jag har skrivit om det flera ggr. Jag tyckte iaf att den debatten som pågick när jag var våldtagen inte var så konstruktiv. Därav Macho.
Jag säger att jag är vegetarian men det senaste året har jag börjat äta fisk. Och sen i julas har jag smakat kött flera ggr. Jag är i den åldern när man ger upp vissa idéal. Men jag har börjat källsortera istället.
Jaha det var det viktigaste antar jag.
Favoritfärg: Blå
Favoritdjur: Katt
FavoritTV: Rapport & Scrubs
Favoritradio: Pang Prego
Såhär ser jag ut när jag ringer min pojkvän:
Jag är 25 år och om någon månad är jag sambo i Malmö. Jag har aldrig pluggat genus. Jag jobbade som sen servitris, kock, sen köksbiträde och sen kock igen innan jag gav mig på journalistiken. Jag gick Poppius grundkurs och sen började jag frilansa och småjobba för Gringo. (Jag och Z har gått i samma grundskola)
Sen kom Macho som är min baby för ungefär ett år sedan. Jag började på Gringo för att jag ville göra Macho. De hade tänkt på att göra en Jämställdhetstidning och då blev det ju logiskt att jag tog den pucken. Tillsammans med Inti Chavez Perez såklart. Vi utvecklade Machotanken tillsammans. I den ingår väldigt mycket frihet för individen, försök till förståelse och att aldrig se en människa som ett offer. Och såklart att det är nyttigt kunna skoja lite ibland.
Och anledningen till att jag ville göra Macho var bland annat att jag blev våldtagen och det gav mig en sån satans tankeställare. Det kommer fortfarande tankeställare om det. Jag har skrivit om det flera ggr. Jag tyckte iaf att den debatten som pågick när jag var våldtagen inte var så konstruktiv. Därav Macho.
Jag säger att jag är vegetarian men det senaste året har jag börjat äta fisk. Och sen i julas har jag smakat kött flera ggr. Jag är i den åldern när man ger upp vissa idéal. Men jag har börjat källsortera istället.
Jaha det var det viktigaste antar jag.
Favoritfärg: Blå
Favoritdjur: Katt
FavoritTV: Rapport & Scrubs
Favoritradio: Pang Prego
Såhär ser jag ut när jag ringer min pojkvän:
måndag, maj 07, 2007
Genusteater!
Sarah Kane på Tribunalen!
Fedras kärlek av Sarah Kane går på Teater Tribunalen i Stockholm den 17-20 och 23-26 maj. Fedras kärlek har bara spelats en gång i Sverige. Nu är det Teater Ludigras tur.
Den engelska dramatikern Sarah Kane skrev fem pjäser innan hon dog 28 år gammal 1999. Hennes pjäser gör upp med traditioner, normer strukturar och sånt som folk gärna fastnar i. Och så gillade Sarah Kane att döda alla idéer om kärleken, det goda, det friska, livet och teatern.
Jag såg pjäsen i Lund för ett tag sen och nu kommer den till Sthlm. Här finns mer info: www.fedraskarlek.blogspot.com.
Det är en intressant pjäs, men jag gillar den mest för att huvudrollen (som är en prins) spelas av en tjej. Och det är tydligen en het potatis i teatervärlden om jag fattat det rätt. "Fel" kön i fel roll. Jag tycker det är sjukt intressant.
/Anna
Fedras kärlek av Sarah Kane går på Teater Tribunalen i Stockholm den 17-20 och 23-26 maj. Fedras kärlek har bara spelats en gång i Sverige. Nu är det Teater Ludigras tur.
Den engelska dramatikern Sarah Kane skrev fem pjäser innan hon dog 28 år gammal 1999. Hennes pjäser gör upp med traditioner, normer strukturar och sånt som folk gärna fastnar i. Och så gillade Sarah Kane att döda alla idéer om kärleken, det goda, det friska, livet och teatern.
Jag såg pjäsen i Lund för ett tag sen och nu kommer den till Sthlm. Här finns mer info: www.fedraskarlek.blogspot.com.
Det är en intressant pjäs, men jag gillar den mest för att huvudrollen (som är en prins) spelas av en tjej. Och det är tydligen en het potatis i teatervärlden om jag fattat det rätt. "Fel" kön i fel roll. Jag tycker det är sjukt intressant.
/Anna
Här är Emma
Hejhopp!
Ännu en presentation dimper här ner, Emma heter jag och jag började som festfixare på Macho. Styrde upp Machos ett årsfest i april, det blev ett lattjo hålligång =) Nu kommer jag att skriva om musik i magasinet. Det är en av mina många bollar som jag har i luften, så när jag inte skriver i Macho jobbar jag med Hoodsfred och springer på spelningar och fotar. Det är bland det roligaste jag vet! Jag är en skogstös i själ och hjärta men numera hyfsatn färsk storstadsbrud. Trivs som fisken i vattnet =). Kram å hej!
En Sandra
Hejsan!
Precis som Anna skrev tidigare så var det dags för presentation.
Jag heter Sandra, är 20 år och sedan 8 månader tillbaka bosatt i Eskilstuna. Ursprungligen kommer jag från Kristianstad, Skåne.
I Eskilstuna studerar jag till biolog (vilket tar upp mycket tid), tränar yoga och powerwalk och jagar min ena katt när han lyckats rymma. Jag har två katter, en som sover och en som rymmer.
I Machos magasin kommer jag att skriva om hälsa, både fysisk och psykisk. Det kommer att innehålla allt från kost och välbefinnande till utbrändhet. Maila gärna era tankar, funderingar och tips till mig! sandra@tidningenmacho.se
Vi ses i Macho!
Kramar Sandra
Precis som Anna skrev tidigare så var det dags för presentation.
Jag heter Sandra, är 20 år och sedan 8 månader tillbaka bosatt i Eskilstuna. Ursprungligen kommer jag från Kristianstad, Skåne.
I Eskilstuna studerar jag till biolog (vilket tar upp mycket tid), tränar yoga och powerwalk och jagar min ena katt när han lyckats rymma. Jag har två katter, en som sover och en som rymmer.
I Machos magasin kommer jag att skriva om hälsa, både fysisk och psykisk. Det kommer att innehålla allt från kost och välbefinnande till utbrändhet. Maila gärna era tankar, funderingar och tips till mig! sandra@tidningenmacho.se
Vi ses i Macho!
Kramar Sandra
Våldtäktsångest
Skrev ett inlägg på min egen blogg om det senaste i våldtäktssfären.
Jag intervjuade faktiskt vår käre Justistiekansler om saker som berörde detta. En bit av den intervjun kommer i Punkt SE på måndag och resten i magasinet i juli.
/Anna S
Jag intervjuade faktiskt vår käre Justistiekansler om saker som berörde detta. En bit av den intervjun kommer i Punkt SE på måndag och resten i magasinet i juli.
/Anna S
En annan Anna
Hej!
Eftersom presentation av redaktion har efterfrågats kommer här lite om mig. Jag heter (också) Anna, är 23 år och kommer från Växjö. Bott i Stockholm i tre år, men längtar till landet.
I Machos nya magasin kommer jag skriva om allt som rör idrott och sportande (har du något kul tips eller någon sjuk orättvisa att rapportera från omklädningsrummet är du välkommen att maila på anna.winberg@tidningenmacho.se), men även en del om litteratur.
Mycket i mitt liv handlar just om litteratur (pluggar litteraturvetenskap, jobbar i bokhandel) och idrott (tränar och tävlar fäktning). När jag inte pluggar eller kränger böcker kollar jag väldigt gärna på TV (viktigast är Cityaktuten, Top Model och Greys Anatomy), men allt går egentligen ner. Sen blir det lite resor, fikor och biobesök också. Men helst läsa, träna eller tv.
Glöm inte att plocka upp en punkt.se idag, det är ju machomåndag!
Vi ses i magasinet! / Anna W
Eftersom presentation av redaktion har efterfrågats kommer här lite om mig. Jag heter (också) Anna, är 23 år och kommer från Växjö. Bott i Stockholm i tre år, men längtar till landet.
I Machos nya magasin kommer jag skriva om allt som rör idrott och sportande (har du något kul tips eller någon sjuk orättvisa att rapportera från omklädningsrummet är du välkommen att maila på anna.winberg@tidningenmacho.se), men även en del om litteratur.
Mycket i mitt liv handlar just om litteratur (pluggar litteraturvetenskap, jobbar i bokhandel) och idrott (tränar och tävlar fäktning). När jag inte pluggar eller kränger böcker kollar jag väldigt gärna på TV (viktigast är Cityaktuten, Top Model och Greys Anatomy), men allt går egentligen ner. Sen blir det lite resor, fikor och biobesök också. Men helst läsa, träna eller tv.
Glöm inte att plocka upp en punkt.se idag, det är ju machomåndag!
Vi ses i magasinet! / Anna W
magasinet är på väg
Ja det var länge sen ngt hände här i bloggen. Jag fick iaf ett litet pepp att skriva nu av alla roliga texter som börjar dimpa ner i min mailbox. Jag ÖNSKAR faktiskt att jag kunde citera lite. Men ni får ge er till tåls till magasinet kommer. Det kommer bli fett.
Det är mkt som händer och det är därför så lite händer på bloggen. det är ju bara jag och Inti som skriver och vi hinner inte. Just nu iaf. Det kanske bara handlar om planering... En av de sakerna som hänt är ju att vi har en ny redaktion! Jag ska försöka få dem att presentera sig här i bloggen.
/Anna
Det är mkt som händer och det är därför så lite händer på bloggen. det är ju bara jag och Inti som skriver och vi hinner inte. Just nu iaf. Det kanske bara handlar om planering... En av de sakerna som hänt är ju att vi har en ny redaktion! Jag ska försöka få dem att presentera sig här i bloggen.
/Anna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)