Tvåbarnschock

Det ju är bara 14 månader mellan mina och så är de pyttesmå båda två... Som tur är så är de väldigt söta, vilket gör att jag inte kan bli så irriterad som jag borde när det ligger matrester och bajsblöjor överallt.

Ändå drömde jag värsta mardrömmen häromnatten. Att jag och min kille skulle gifta oss och att jag inte hann varken duscha eller sminka mig, vi bara stod där vid altaret (what???) och jag såg ut som fan. Hade fixat med allt runt omkring, min kille och mina barn var rena och snygga, men jag...

Talande för min verklighet tycker jag. Pressen (och lusten?) att fria är dessutom väldigt påtaglig nu. Kanske för att alla förutsätter att jag är gift för att jag har barn...

Men att ha barn är ännu roligare än jag trodde, jag lovar. Kan inte ens beskriva hur underbart det är. Och om man känner sig rätt mätt på ensamhet (= frihet, nej tror inte det, snarare tvärtom), party och vill leva riktigt jävla jordnära (ett tag, inte för alltid, och inte nödvändigtvis alla dagar i veckan) tycker jag lätt att man ska slå till även om man råkar vara ung. Jag var 24 när jag blev gravid och 25 när min son Sol föddes. 26 nu när Lune föddes. Det är inte så jätteungt, men ändå har jag bara en vän som har barn. De flesta festar, pluggar eller jobbar på istället.

Nu börjar i och för sig fler och fler i kompiskretsen bli sugna - jag lovar att det smittar. Och att det är precis som med tatueringar! Har man en vill man ha en till och en till och en till...

Fotini