För femtio år sedan var det ett evinnerligt tjat om klass. Det var klasskamp, arbetarrörelse och internationell solidaritet. Att klass dominerade så starkt gjorde andra frågor osynliga. Det gamla folkhemmet var de vita männens samhälle.
Idag är det annorlunda. Äntligen finns det plats för oss att snacka kön, sexualitet och etnicitet. Det gör vi hela tiden i Macho och på bloggen. Men vad hände med klassamhället?
Det finns kvar också idag. Men när jag försöker tänka på klass blir det svårt. Vad är klass, idag?
Själv har jag haft en väldigt bred definition av medelklassen, och en väldigt smal definition av under och överklass. Här följer lite exempel på vad som för mig utgör medelklassen:
Lön över 18000 kr i månaden. Läser en bok ibland. Gillar SVT. Dricker kaffe på caféer. Åker utomlands en gång om året. Äger inte någon förmögenhet.
Problemet med min syn på medelklassen (som jag misstänker att jag delar med andra) är att medelklassen blir enorm. Underklassen blir inte lika stor och överklassen (som för mig handlar om att äga förmögenheter) blir mikroskopisk. Och eftersom medelklassen är störst, finns det liten chans att bedriva klasspolitik som gynnar underklassen.
Många vänsterdebattörer (exempelvis Göran Greider) påstår att vi i Sverige har en skev bild av vem som är medelklass. I Sverige tror nästan alla att de är medelklass, oavsett om de är det eller inte, vilket gör det svårt att tala om klass.
Jag ser själv på mig som medelklass, trots att jag varken har akademisk examen, medelklassbakgrund eller ett kontaktnät som skulle göra lätt att få nytt jobb om jag blev med mitt nuvarande. Har jag en skev självuppfattning?
INTI
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
jag vet inte om du har skev självuppfattning. men det som är väldigt intressant är ju det här att alla tycker att de är medelklass. men det kanske är lite så också? att sverige har en stor medelklass med en massa underkategorier. när jag var yngre tyckte vissa av mina polare att jag lutade åt överklassen eftersom jag bodde i villa och hade bang & olufsen-tv hemma. några av mina nuförtiden däremot är det nog många som klassar mig som arbetarklassbohem p g a att jag handlar på netto och inte läser till läkare/tandläkare etc. antar att mycket handlar om sammanhang och att det ofta finns en skillnad mellan den stämpel du sätter på dig själv och hur andra ser dig.
Jag frågade min mormor vad vi var för klass. Hon sa att det inte heter klasser, det heter skikt. Och vi hör till tjänstemannaskiktet. Efter en hel del tjat fick jag henne att erkänna att det var lägre medelklass, alt. mellan medelklass och arbetarklass.
Det betydde, bo i lagom stor villa med en liten täppa, ett gäng kids med ett rum var. Hemmafru och pappa jobbar på kontor och ingen vet vad han egentligen gör på jobbet. (Min morfar visade sig senare ha jobbat för IB sjukt nog.)
Så då är jag det, tjänsteman. Men min mamma var ensamstående, vi hade inga cash och bodde med vad jag antar är arbetarklass i ytterförort. Och nu läser jag en bok ibland, tjänar över 18 000 och tittar på SVT, men jag lyssnar mer på radio.
Jag tycker ändå att bostadsområde är mer intressant. Det är mer mätbart. Och oftast är det liknande inkomst och utbildningsnivå inom bopstadsområdena. Det handlar ju inte bara om var man själv kommer ifrån utan vilka man bor med.
Sen ska ju blattarna vara den nya underklassen, och där finns ju ofta höga utbildningsnivåer. Så det kan ju inte vara klassbetingat. Kanske om man får använda sin utbildning eller ej, det kanske är det som räknas.
/Anna S
Anna W:
Du är faktiskt lite bohemig, men just för att du studerar humaniora så blir du kulturmedelklass, tänker jag mig.
Agh, nästan alla är medelklass! (tills vi väljer att ändra vår syn på vem som är medelklass)
INTI
Jag kan ju också lämna ett exempel. Min morfar är(var) syndikalist. Han bor i villa - som han byggt själv. Han har haft Volvo hela sitt liv och yrke är inte att tala om längre eftersom han slutade arbeta för många många år sedan.
Min morfar var arbetarklass. Nu ÄR han fortfarande arbetarklass. Du kan välja att köpa dyra mobiler, häftiga plasmaskärmar och medeleuropeiska bilar även fast du ÄR arbetarklass. Samtidigt sitter du på ett banklån på huset eller lägenheten. Det är därför du har råd med plasman.
Jag är övertygad om att de flesta väljer att kalla sig medelklass eftersom även det här avlånga landet lyckats falla för pr-kampanjen att överklass är det finaste man kan vara. Ideal. Arbetarklass är näst intill ett skällsord nu.
Tjänstekvinnorna och tjänstemännen har i sin minoritetsställning till arbetarklassen och sina långa utbildningar därför också skiktats utanför arbetarklassen. Men det ser annorlunda ut nu. För 50 år sedan var det extraordinärt med en högskoleutbildning - nu är det legio.
Men studenter och examinerade tjänar fortfarande inte särskilt mycket pengar. Inte tjänstemän heller för den delen.
Eftersom hela sverige förvandlats från varuproducerande till ett tjänsteförvaltat land så ger det illusionen av att _var och en_ har mer pengar i fickan. Landet sammantaget har mer pengar men de fördelas mer ojämt nu än för 30 år sedan. Men det innebär inte att Maggan i Bandhagen eller Bosse i Övik har mer pengar. De har kredit och plasmateve.
Klass handlar lika mycket om kultur och antal sociala skyddnät som om summafältet på lönespec'en.
Vi kan försöka definiera medelklass-begreppet istället så att vi lyckas slå hål på det. Det är ändå bara en illusion, något som håller idén om att vi "faktiskt har det bra i Sverige" kvar. Bara vi handlar mer. Mer mer MER!
//Oscar
jag är ju kultur/akademiker-medelklass men jag har inga cash. varenda hantverkare som går förbi mig på gatan har mer pengar än mig. men jag tycker ändå på nåtvis att folk kan tjäna hur mycket pengar som helst men ändå vara arbetarklass, det handlar ju så mycket om kultur. om man haft ivar-lo i bokhyllan när man växte upp. om man läst den västerländska kanon. om man vet hur man uppför sig på ett ickearbetarklassigt vis. liksom överklass tex är så jävla mycket uppfostran. väluppfostrad är a och o, man är artig och trevlig, på det här stenhårda obehagliga sättet. och man har gamla pengar, man skryter inte om pengar. nu har iofs överklassen förändrats en del, iom en överklass som inte tycker dte är fel att flasha med sina pengar. det är någonting nytt, det visar att klasserna ändrar på sig.
jag har växt upp bland medelklass, övre medelklass och överklass. det sitter i mig, även om jag inte har några pengar. men något jag har är sociala nätverk, och skyddsnät. tryggheten i att det verkligen aldrg kan gå riktigt ritkigt illa, för då finns det alltid folk som backar. det skiljermig från folk som inte har cash, men inte heller har föräldrar med pengar eller som känner folk med inflytande. jag får ett försprång, är liksom inte fattig på rktigt. fast jag faktiskt inte har råd att köpa mat idag.
okej, har ingen slutsats att komma med. babblar på lite bara. love.
Jag läste ngn gång att om du inte kan låna ihop 20 000 rätt snabbt av sina närmaste så är du fattig. Det var några år sedan. KAnske klassbegreppet går att räkna på ett liknande sätt?
Eller så är det som Oscar säger bättre att försöka reda ut vad som menas med medelklass. Finns det eg ngt som kan kallas medelklass. Tänkte dra en parallell till svenskheten här som också används som norm men är helt odefinierbar.
Medel klassenär kanske baara till för att definiera arbetarklass o överklass nuförtiden. Och finns det helt säkert klass?
det här blev en intressant diskussion tycker jag. angående att jag skulle vara bohemig: det är intressant. för vissa är jag superbohem, för andra snobb. det måste ju handla om mer än att jag har pärlörhängen och päls ibland och basker och fjällräven ibland? eller? någon skrev att arbetarklass är ett skällsord idag. jag tycker tvärt om. många säger "jag är minsann arbetarklass", som för att visa att de är duktiga och bra (i motsats till bortskämda och arbetsovilliga, som att visa att de minsann inte fått något gratis i livet). oftast är de som säger detta medelklass. det är lite konstigt. sen finns det ju underklassen, som enligt mig är något helt annat än arbetarklassen.
Håller med Clara om att klass idag handlar mer om kulturellt än ekonomiskt kapital. Typiskt manliga arbetarklassyrken som t. ex sopgubbe är idag ofta högt avlönade medan kvinnor och blattar underbetalas och diskrimineras på arbetsmarknaden. Samtidigt kan blattar som inte är födda här ha varit medelklass innan de kom hit, och kvinnor konsumerar generellt sett mer kultur än män. Själv är jag asfattig men har vuxit upp på Söder med medelklassföräldrar och har gått en journalistutbildning, då är man väl medelklass? Hörde även en författare, tror det var Elsie Johansson som kallade oss ensamstående mammor för den nya underklassen, men man kan ju vara ensamstående mamma även fast man är överläkare, det gör en ju inte automatiskt till underklass. Här är i alla fall en intressant artikel om medelklass som det nya skällsordet.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=654286
Skicka en kommentar